Visar inlägg med etikett mint. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett mint. Visa alla inlägg

måndag 24 augusti 2015

Eau d'Italie - Acqua Decima

Picture: Acqua Decima, the color of the bottle
describes the juice perfectly.
Photo: PR Eau d'Italie (c)
Acqua Decima is the perfect summerfragrance from Eau d'Italie , dreated by Alberto Morillas. Acqua Decima was launched already 2013 and is the only Ed'I I havn't tested. Until now. The review of the new Morn to Dusk will follow later as vanilla goes well in the autumn.

Acqua Decima is said in the PR to be inspired by the scented notes which could be smelled along The Path of the Gods a mountain walk that links the Amalfi coast with the Bay of Sorrento, through cliffs in the wilderness over a glimmering blue sea. The gold of lemons and mandarins, the warmth of Neroli, the fresh coolness of petitgrain, enlivened by zesty notes of mint leaves.

Acqua Decima starts with a distinctive citrus accord, the mandarine must be the bitter version as there is almost no sweetness in the fragrance, it is of a herbal kind. Soon mint tunes in and takes the centerstage.It's not the chemical thoothpaste mint, this one is fresh and herbal. I can also smell something similar to tomatoleaves and for some moments I smell a modern version of Sisley Eau de Campagne. The herbal, minty accord, is wrapped in the citrusnotes which plays the supporting part after the very first accord.  The fragrance goes on very green, dry and quite linear. The basenotes are light woody green, constituting as the calm background to the sparkling, Sharp, just cutted greenery in the earlier stages. Overall Acqua Decima is edgy and contemporary in style, a member of the new colognes which are not as traditional in structure as the old citrus, light herbal ones. Despite classified as unisex, Acqua Decima to me is quite masculine, it's sharp and has no smothness or sweetness at all. Therefore I can't rate it after my wearing and have to rely on Mr Parfumistas judgement. Some of the other Eau d'Italies have the herbal, outdoorsy, sharpness also, I'm thinking of the original Eau de Italie and Magnolia Romana (worn by me in late spring/summer) both of them have more flowery components which creates a bit smoother, more feminine aura. When Mr Parfumista wears Acqua Decima he also detect a note similar to a lavander in the herbal accord. Overall he find it to be a well constructed fragrance, easy to wear and a fragrance that many people could like. Despite that he founds Acqua Decima a fragrance of much at it's own, there are some similarities to antoher fragrances but not so many. Mr Parfumista smells a hint from the classic cologne Bowling Green from Geoffrey Beene.
Aqua Decima is a genuine daytimefragrance for summer. The sillage is medium and the longevity for almost a day.

Rating: 4

Notes: Lemon, mandarin orange, mint, neroli, petitgrain, white wood, vetiver

torsdag 19 april 2012

Caron - Aimez-Moi


Picture: Viola Odorata, Fritz Geller-Grimm,
(cc) some rights reserved, Wikipedia

Scroll down for an english version.

Carons kanderade violdoft Aimez-Moi är skapad av Dominque Ropion som jag börjar inse är en av de parfymörer som jag gillar allra bäst. Hans allt annat än minimalistiska floraler har ett djup och intressanta vändningar under sin utveckling. En sådan doft är just floral-gourmanden Aimez-Moi.

Aimez-Moi inledes med ett nästan frånstötande flamberat ackord av viol, anis och en honungslik sötma. Inledande, på gränsen till frånstötande ackord brukar vara en signal om en spännande fortsättning, något som också är fallet under en dag med Aimez-Moi. Ganska snart klarnar doften upp och en frisk violdoft accentuerad av en lätt mintig ton och med kryddor som kardemumma och kryddnejlika  diskret upplyftande i bakgrunden. Anicen finns hela tiden närvarande som den mörka, söta motpolen till violen och de två interagerar som ett huvudtema genom hela doftens utveckling. Ett annnt inslag som jag tycker att Aimez-Moi vilar på är blont trä ungefär som frisk björkträ. Det finns också en lagom doserad, ljus mysk i bakgrunden. Dessutom nämns en rad andra ingredienser men de jag beskriver är de som jag tycker är mest framträdande. Överhuvudtaget har parfymören i Amiez-Moi skickligt spelat på kontraster, mörk och sött kontra ljust och friskt.

Den här beskrivna versionen är EDT:n. Doften är väl koncentrerad och räcker länge på huden. En varning måset utfärdas för överapplicering. Jag tog på för mycket en gång och då tog det söta överhanden på ett mindre smickrande sätt. Jag vet inte om Aimez-Moi fortfarande finns i parfym men jag kan tänka mig att den skulle vara otroligt fin i en dunklare skala också.

Aimez-Moi är i samma genre som Lolita Lempickas anisdominerde parfym med samma namn. Aimez-Moi är den eleganta och väluppfostrade av de två (tänk dräkt från Chanel), Lolita den tuffa och vilda (tänk svart läderjacka). Aimez-Moi är en mycket bärbar doft under vår, höst och vinter, den kan nog bli för söt för varma sommardagar.

I have realized that Dominique Ropion is one of my favorite perfumers when it comes to the floral dominated ones. Carons Aimez-Moi is an another example of his skillfull handling of flowers. In this blend the violet is featured, perfectly matched by anice.  

Aimez-Moi opens with an almost repulsive flambé chord of violet, anise, and a honeylike sweetness. A fragrance that opens with an almost repulsive chord is usually a sign of an exciting future, and this is also the case during a days wearing of Aimez-Moi. Pretty soon Aimez-Moi clears up and the smell of a fresh violet scent accentuated by a slight minty note and spices like cardamom and cloves that is discreatly uplifting in the background. The anice is constantly present as the dark, sweet antithesis to the violet and the two interact as a major theme throughout the entire development of the fragrance. Another element that I think is present in Aimez-Moi is blond wood, like the smell of fresh birch wood. There is also a suitably metered, light musk in the background. There are also a number of other ingredients mentioned for Amiez-Moi, but the ones I describe are the ones I think are most prominent. Overall, the perfumer in Amiez-Moi skillfully played on contrasts, dark and sweet versus bright and brisk.

To me Aimez-Moi is an elegant and well-behaved (think a Chaneldress) interpretation in the same category as the wild and though Lolita Lempicka (think a rough black leather jacket).

Rating: 4

Notes: Bergamot, anice, cardamom, violet, mint, iris, jasmine, magnolia, rose, wood, musk, amber